Ni kom väl ihåg mitt lilla musikinlägg för någon dag sedan? Jo jag kom att tänka på en sak. Ni vet när man har en sån där favoritlåt, som man tänker att den här ska jag för evigt hålla som min favorit, jag ska dansa till den på mitt bröllop etc. I alla fall, jag har en sån låt. Jag har alltid haft samma, alltid känt att när det känns rätt så kommer denna låt spela en stor betydelse i mitt liv, eller vara med att påverka någon känsla. Det är låten som jag ska dansa första dansen till på mitt framtida bröllop. Därför att den är helt enkelt en helt perfekt låt.

Det är Henry Mancini - Moon river.



Men så har den fått en liten flisa urslagen. Den har liksom fått ett litet ärr. Ingenting jag inte kommer kunna laga, men när jag nyss hörde den så var det lite som en ragg reste sig på ryggen. Är det för att jag har fått den förstörd eller för att jag har tillåtit mig själv att tro att den är förstörd? För det är ju min låt, så därför måste jag ta hand om den. Har jag varit slarvig och släppt in för mycket? Jag vet inte, men jag hoppas att jag inom en snar framtid kommer kunna känna att den känns hel igen. För det är den mest romantiska låten i världen. Den är även med i en av de bästa filmerna i världen - Breakfast at Tiffany's - vilken kan ha påverkat mig i unga år att lägga till den i framtida bröllopsplaner haha!



Jag tror att det går att laga, eftersom allting är så mycket bättre nu. Allting känns så mycket bättre och ljusare. Livet är på rätt spår igen och jag tror det kommer resultera i ett rätt ok år i alla fall, trots en helt katastrofal start!

[ida]