Pingstdagen och flaggan vajjar för fullt här utanför. Söndag, återigen en söndag. Inte vilken söndag som helst, sista söndagen i Linköping. Imorgon packar jag SAAB:en och drar mot Mälardalen, hem till underbara Mossis och världens, absolut världens bästa familj! Jag har sagt det förr, jag säger det igen: Jag är otroligt hemmakär, älskar att vara hemma hos mamma och pappa! Men det innebär inte att jag kommer bosätta mig där, över sommarmånaderna är det alldeles perfekt!

Åh, vilken gårdagskväll vi hade! Avslutningssittningen med Pol.kand-gänget gjorde att jag fick kramp i mungiporna så mycket som jag skrattade! Underbara klass, vad jag kommer sakna er och alla tokigheter vi har haft för oss! 3 fantastiska år har kommit till ett slut och vi får säga hej då! Tårarna kommer vare sig man vill det eller inte... Men det är inte tårar av sorg, det är tårar av glädje, tårar som är skapade av alla fina minnen jag kommer att bära med mig härifrån. För nu är Linköping slut, och jag ska ut på nya äventyr! Var det bär hän, det visar sig!

Ja, jag säger det! Så här... det är det här jag vill ha!

Hmm, det var just det här att ta tag i bloggandet. Jag är inte så bra på det längre upptäcker jag. Det är kanske för att jag hade paus så pass länge, så jag har blivit van att inte blogga. Jag ska försöka rycka upp mig. Dock har jag, sedan i onsdags eftermiddag slaggat runt som värsta soffpotatisen! Jag har dock diskat, det är ett plus för att vara jag när det inträffar såna här göra-ingenting-dagar.

Guess who's back? Back again! Ida's back! Tell a friend! :)

Jag hoppas att många av er såg på Humorgalan - För Varenda Unge igår. Om inte, så finns det på TV4 Play. Jag råder er att gå in och titta på den. Jag vet att några av er där ute som läser detta säkert redan har tittat på galan, men för er som inte gjorde det, gör det idag!

Ah, det är bröllopsdag! Det känns i luften, trots att det ligger ett tunt molntäcke ute, så kom igen solen och tryck dig igenom lagom till kl 12:00 då klockorna ringer i Westminster Abby. Tänk, jag var ju där för lite mer än ett år sedan, och idag så gifter sig Prince William och Catherine Middleton där. Underbart med bröllop!

Jag är bra på att uppdatera bloggen... Eller? Jo men visst håller jag ett ganska bra tempo här. Sure thing, mer bilder skulle man ju behöva plocka in. Men jag glömmer alltid bort det. Men självklart borde jag bättra mig. Bilder är ju alltid roligt att se på, eller kanske en liten musiksnutt. Sånt där är så avgörande för vilken publik man talar till. Nog för att alla ni som läser bloggen gillar att kika på min nuna (HA HA HA), men ibland känner jag mig inte alls speciellt attraktiv. Igår kväll till exempel, då skulle jag fota mig själv ätandes årets första vattenmelon, men jag såg så sjukt trött ut plus att pyjamaströjan hängde ner sig så jag blottande mig själv. Sånt vill vi inte ha med här inte. Jag får försöka ta någon annan slags fruktätarbild när jag faktiskt ser helt okej ut. Inte kl 20:00 på kvällen, i Snoopy-pyjamas med svarta ringar runt ögonen!

Home sweet home. Kolsva. Det är fortfarande hemma för mig. Kommer alltid vara hemmahemma liksom. Jag älskar att vara här, det är så lugnt och tyst. Visst, jag är en riktig storstadsmänniska som verkligen vill bo i Stockholm, mitt i smeten, men jag älskar ändå att komma hem till lilla Kolsva.

ÅH tänkte göra ett videoinlägg, men eftersom jag inte hörde mig själv när jag skulle spela upp det och se om det blev bra, så skiter jag i det! Nästa vecka åker datorn in för byte av ljudkort, nu jäklar alltså! Jag blir rätt trött!

Förlåt, det har verkligen gått superlång tid sen jag bloggade sist. Det var i fredags förra veckan. Då var det fest, och det var så himla skoj! En riktigt bra kväll och jag somnade kl 05:00!

Det stavas FEST!

Ah redan torsdag. I måndags trodde jag att den här veckan aldrig skulle komma till ände, men se där. Imorgon är det fredag (ÄNTLIGEN!) och jag ska få ladda ur batterierna med några av de finaste tjejer jag kan ever tänkas känna! Det fattas så klart några, men de finns ju i hjärtat ändå! :)

I don't know why I write in english. In a way, it's easier to express your deepest emotions that way. When you read the following text, I want you to press play and listen to the music.

Jag ska snart kila över till Martha. Dags för middag. Jag har gjort mig fin i håret kvällen till ära. Det är alltid roligt att få dra bort pyjamaslooken, den jag allt som oftast har när jag går hemma så här och inte gör någonting. Men även fast vi inte ska gå ut ikväll, ville jag göra mig lite fin.

Tänk vilken underbar fredag man kan vakna upp till. Solen skiner, min syster kommer ikväll och CSN samt bostadsbidraget har kommit in på kontot. Nog för att hälften försvinner på räkningar, men ändå! Det innebär pengar igen! :) Otur var att Afro Power Dance var fullbokat, jag som hade förberett mig. Jag får helt enkelt dansa här hemma medan jag städar. För städa ska jag! Sen blir det plugg resten av dagen fram till bästa syster kommer hit vid 18! :)


Syster och jag tillsammans slutar alltid i crazy awesomeness!

Helgen bjuder på mys, häng på stan med syster och Anna Karin, konsert med The Ark (jippppiiiiie!!!) och sen sticker vi in lite träning på söndag innan hon åker tillbaka hem! Det ska bli riktigt roligt!

Jag har sjuk träningsvärk sen igår morse. Insidan av låren, mellan skulderbladen, i armarna, på utsidan av låren.. Ja i princip överallt! Men det känns så skönt, för då vet man att man faktiskt har gjort rätt för sig! Så eftersom afron var fullbokad, ska jag försöka lösa lite på musklerna genom att dansa lite här hemma. Det är nog det roligaste, för då får man leka artisten också! ;) (Ja jag är fortfarande en sån som sjunger med låtsasmikrofon!)

Hepp, nu ska jag ta och få någon ordning på den här dagen! Först på schemat - borsta tänderna och städa badrummet! Go go go!!!

[ida]

Musik är verkligen mitt liv. Redan som toddler åt jag upp musiken som spelades hemma. Bokstavligen. Tror min första smak på riktig rock var pappas Dire Straits kassettband. Det smakade riktigt bra, det kliade gott mot tandköttet. Senare upptäckte jag det som idag kan kallas pojkbandshysteri. Det tidigare 90-talet erbjöd både det ena och det andra, det senare 90-talet erbjöd drömmar om att faktiskt få träffa en riktig pojkbandsmedlem. Det blandat med att bli fotbollsproffs. Jag avverkade Backstreet Boys, Westlife, Five och så mina allra största idoler - Hanson. Av denna period kom inte mycket ut, jag slutade spela fotboll för knäna höll inte, jag slutade gilla pojkband för att jag växte upp och upptäckte det underbara med kent, The Hives, The Ark och andra svenska band. Jag fick även upp ögonen för det brittiska soundet, gammalt som nytt. Jag bytte livet som fotbollsspelare till att starta ett all girl-rockband där vi skrev våra egna låtar.


Filosoferande gör sig bäst över en het kopp java, det vet alla! :)

Samtidigt höll jag fortfarande mina unga års storheter nära till hjärtat och gör än idag - Hanson. Tänk att ett band som började i så tidig ålder och Mmmbop:ade sig in i världens hjärtan med sin söta, oskyldiga stil, idag är vuxna män med barn och fruar och en musik som slår det mesta. Anledningen är att de faktiskt gör allting själva, det har de alltid gjort. Det är såna artister jag beundrar mest. Det är såna artister jag drömmer om att få umgås med. För de är otroligt talangfulla, och drivna till att lyckas. Det drivet har jag inte riktigt haft, och jag vet inte om jag riktigt har det nu. Nu när jag sitter på mina snart 26 år och är nostalgisk, funderar jag över om jag har uppnått allt jag har drömt om att uppnå? Finns det någonting i mitt liv som jag hade kunnat göra annorlunda eller inte alls? Det här har jag funderat på i flera år, i flera olika termer, och under tiden har jag alltid känt att musiken har vägledit mig. Det där lät väldigt klyschit, så som hämtat från en amerikansk romantisk komedi eller någonting, men jag har alltid känt att oavsett hur jag mår, har jag alltid kunnat trösta mig med någon låt, eller en hel skiva.


Bruce Springsteen levererar alltid live!

De här gamla rockrävarna i Rolling Stones har man sett en gång, hoppas på en gång till innan de lägger av (på riktigt lägger av alltså)!

Det har varit Linkin Park vid ilska, det har varit Saybia vid sorg, det har alltid varit kent oavsett när och hur och var! Jag vet inte, hur jag än har känt så har det alltid känts lättare med musik. Alla låtar jag skrev själv när jag spelade i bandet, var låtar skrivna utifrån hur jag kände mig just då. Det är kanske det som gör musik bra, att man lägger sitt hjärta i det. Att man inte skriver om banala saker, utan saker man faktiskt bryr sig om. Det är sådan musik jag fastnar för, ärlig, riktig musik.
Jag kan inte säga hur många konserter jag har varit på. Jag får lov att räkna biljetterna hemma i mitt gamla rum. Det enda jag kan säga att för att riktigt få uppleva musik i sitt rätta element, är att se artisten live. Plus att om man ser en artist som man kanske inte riktigt gillar, så gör en konsert att man faktiskt kommer gilla det. Tro mig, jag har bevittnat många omvandlingar! Konserter gör musiken rätta, ingenting annat!


På lördag blir det dags för dessa härliga gossar, vilken gång i ordningen vet jag inte, men det blir tråkigt nog en av de sista! The Ark!!!

Kanske dags att göra mat, eller rättare sagt värma matlåda. Börjar kurra i kulan och tillsammans med The Ark så kan ingenting gå fel! Börjar minsann känna träningsverk i benen! Underbart, underbart!

[ida]

Har fått en superbra start på dagen. När klockan ringde 7:30 var jag faktiskt utvilad. Så himla skönt att känna så för en gångs skull. Ni vet ju alla att det enbart innebar att jag fick sova inatt. Haha, låter som jag har en bebis eller något, men nej. Det är bara jag och mina fantasier.. Men de höll sig lugna igår, otroligt lugna. Kändes så bra! Somnade pang boom 22:30, då hade jag haft datorn avstängd i 45 min och låg och läste i Foreign Policy om Cuban Missile Crisis. Det var intressant, men när jag kom till de fyra hypoteserna slog min ögonlock tuuuungt ner, så slog ihop boken och släckte lampan. Poff! sa det och så sov jag! Underbart, så himla underbart!

Jag har varit och tränat på Campushallen också, körde ganska hårt med 15x3 reps på alla maskiner. Puh säger jag vad det skakade i armar och lår! Inte för att de är sladdriga (daah), för att jag under de sista 5 nog tog mer i med ansiktet än med kroppen. Tur att ingen såg mig hahah! :) Sen tog jag 10 min på löpbandet innan stretch. Och gissa vad, jag sprang intervall på 10 min. Trodde mina ben skulle vika sig dubbla efter ca 4:30 och två tunga stigningar, men nej, jag pallade. Kanske inte är så märkvärdigt för er, men eftersom min kondition blev glömd hemma i Kolsva när jag drog till Paris och sedan försvann så var det ett skönt bevis för sig själv. Dock hade jag så klart glömt mina slatterband hemma, så nu gör det så ont så ont. Men kan inte klaga mer än på mig själv!



Nu sitter jag vid köksbordet och pluggar. Har en bra plan för dagen, plus att solen skiner så man blir bara piggare av det! Dock var jag ju typ uppvärmd när jag kom till Campushallen, då stormen ute gjorde att man fick ta i som en tok med cykeln. När ska detta blåsande ta slut?

Ska fortsätta med NEK någon timma till, innan jag byter över till stats. Har lite att fixa där. Kom förresten på att jag inte alls ska kolla på Nord-Sydkorea. Ska ju göra en fallstudie av Operation Desert Storm. Så sjukt intressant!
Sen är jag glad att alla mina masters, även den internationella, har sista ansökningsdag 15 april. Stockholm eller Uppsala, vi får se var jag kommer in. Bra blir det oavsett tror jag, så känner mig inte speciellt orolig inför det! Nu måste jag bara fixa alla kurser innan sommaren! Det är prio 1!

Back to work, ikväll blir det fika hos Martha. Skönt att det är nära, behöver inte ens ta en jacka! :)

[ida]

Jag är så stressad! Det är och kan bara vara därför jag inte kan sova om nätterna! Inatt har jag bestämt mig för att lägga mig tidigt, tillsammans med ELLE och bara koppla av. Det finns ingen som tittar på mig när jag blundar, det finns inga tankar i mitt huvud som jag måste stänga av! Avslappning är the key word här!

Just nu sitter jag och har lite svårt för att hålla ögonen öppna. Men jag försöker, jag har ett tidsschema för eftermiddagen. Hur jag ska hinna klämma in träning där också, får vi se. I värsta fall så tar jag en runda ute när jag känner mig klar för idag! Det kan nog vara skönt att få lite frisk luft istället för äcklig gymluft. Den kommer imorgon bitti den!

Nu ska jag fortsätta plugga lite NEK innan jag avslutar det för idag och läser på om Cuban missile crisis inför måndagens seminarie. I helgen finns ingen tid för plugg, för då ska jag bara ha roligt med världens bästa syster! :)


Vi på Coldplay 2009!

Rättelse: Skorna på bilden i gårdagens inlägg kostar 449:-, INTE 499:-! :)

[ida]