Men nog om det, SVT play står på i bakgrunden, så jag inte missar någonting, samtidigt som jag sitter och skriver på uppsatsen. Hade kanske vart bra för mig att ta mig till skolan idag, men eftersom jag inte är säker på om min dator accepterar hörlurar, så sitter jag hemma. Vid kl 16 ska jag vara vid bibblan, så ska jag åka med Emeli och Elin ut till Tornby. Stina dyker upp där vid 17-17:30 kan jag tro, så jag passar på att uträtta lite ärenden där medan jag väntar. Finns ju att göra om jag vill liksom!

Imorgon är det Valborg, på söndag är det 1 maj. 1 maj!!! Var tog den här terminen vägen egentligen? Kändes som att det var mars typ... igår... Såg precis vädret och det kommer bli fint imorgon igen! Tur det!

Nu är lilla Tindras kamp över. Det tär i mig, jag kan omöjligt förstå hur hennes föräldrar känner sig, eftersom jag aldrig upplevt det själv och förhoppningsvis aldrig kommer behöva uppleva det. Det är hemskt att läsa om det, och det är hemskt att bli påmind om att jag faktiskt har en mormor som fick begrava sitt barn. Jag har en mamma som fick säga hej då till sin syster alldeles för tidigt och jag har två kusiner som inte får dela sina liv och erfarenheter tillsammans med henne längre. Jag vill aldrig vara med om det, jag vill heller aldrig att någon ska behöva vara med om det.

Därför är det viktigt att alla ni där ute som läser detta går in och registrerar er på Donationsregistret om ni inte redan har gjort det. Jag är registrerad sedan länge, för jag är av den åsikten att om jag inte längre har någon typ av uppgift här längre, så finns det fortfarande de som har det och kan behöva mitt hjärta, mina lungor, min lever eller en njure. Jag vill inte att min kropp och mina organ ska gå till spillo när det finns barn och vuxna där ute vars liv hänger på en skör tråd.

Debatten om donationer av organ är stor nu, eftersom det allt som oftast glöms bort på sjukhus runt om i landet att kollas upp om patienten är donator eller inte. Det kan vara en perfekt matching på något organ till en person som väntar, och så missar man det. Någonting måste göras för att detta ska bli en standardrutin på våra sjukhus runt om i Sverige. Just nu är 1,5 miljon svenskar registrerade på Donationsregistret. Det räcker inte. Inte på långa vägar.

Om ni är tveksamma tycker jag att ni ska gå in och läsa om Tindras kamp mot klockan, och om hur hennes familj har hanterat detta. Det kan ni göra här! Om ni efteråt känner er tveksamma till donationer, får det stå för er. För mig är det en självklarhet, när jag inte längre behöver mina organ, så finns det dem där ute som kommer att behöva dem bättre.

Det här med bilder är en tricky business alltså. Ibland blir man så fruktansvärt nöjd med sig själv, för JA! Jag kollar först och främst på mig själv när jag har knäppt bilder eller är med i ett sammanhang eller what ever det kan vara. Om man blir taggad på en bild på Facebook t.ex., vill man ju se helt okej ut, att inga skavanker ska synas etc. Kalla mig fåfäng, what ever you want, men sånt tänker jag på. Ingenting som tynger mitt sinne dock, det ligger i mig sen gammalt. Det lustiga är att ibland orkar jag verkligen inte bry mig, och det är dessa dagar jag undviker kameran.

Jag sitter just nu i bibblan, en timma kvar till lunch. Det är någon som har väldigt mycket parfym på sig. En kille. Det luktar inte gott. Det finstilta har nog inte nått honom. Det är kanske samma person som bor i mitt hus. Där finns det någon som verkar ha installerat en parfymdusch, sen ligger doften kvar i trapphuset i flera timmar efteråt. Jag är helt seriös. Det luktar dessvärre inte speciellt gott. Det luktar billigt.

Nu ska jag plita ner några rader till på min uppsats. Det går framåt, saaakta, men det går framåt. Det är huvudsaken! Ikväll blir det en långpromenad med mina Easy-tone. Får se vart det bär hän, och vilken P3 dokumentär jag ska välja. Solen skiner oavsett, så vem kan inte bli pigg och glad!

Min påskpresent var en Peace & Love-biljett till mig själv och sen köpte jag även en till syster. Den ska hon dock betala själv, vad trodde ni? Men det kändes som en fin present till oss själva, så nu är det bokat och klart! Borlänge 2011, what a weekend!

Nu ska vi snart äta påskmiddag tillsammans med mormor och farmor. Det ska bli riktigt gott, rödvin, parmalindan kyckling, etc. Det vattnas i munnen på mig! Jag sitter som vanligt i soffan, Emma och mamma skriker i köket medan pappa diskar. En helt vanlig kväll med gäster hos familjen Arvidsson. Det ska ni veta! Jag har dragit det smartaste strået - att hålla mig borta från köket!

Hoppas ni har en trevlig påsk!

Jag har äntligen fått ner både Black Swan och The King's Speech, så dem ska jag visa för päronen ikväll och imorgon. Då Stina har gått och dragit på sig feber, får det bli hemmakväll med mys i soffan. Det gör mig ingenting alls, det här skriveriet och brist på skriveri tar knäcken på mig. Tröttare än tröttast. Men idag blev det en liten sovmorgon i alla fall, sen lång frukost tillsammans med familjen. Det är trevligt måste jag säga. Man ska ta vara på de man har!

Oh jag och mamma filar ordentligt på menyn, det ska bli riktigt roligt att få laga ihop en trerätters till mina fina tjejer. Så med mammas mastodontstora receptböcker ska jag fila på en riktigt god huvudrätt. Hon har ju tusen idéer, så det kommer nog bli roligt! Hon har även bestämt att jag i sommar ska gå laga mat-kurs hos henne, så jag kan lära mig ett och annat.

Igår testade jag att rulla upp mitt hår på mina skumgummirullar. Det blev så där. Jag tror jag håller mig till locktång/plattång faktiskt. Jag såg hysterisk ut! :) Idag är det inte heller så värst vidare jättesnyggt, så det har fått bli ett hårband i.

Nu ska jag nog sätta fart med dagen. Vi ska till farmor på tidig middag om ett par timmar. Jag vill i alla fall få lite gjort innan dess!

Själv sitter jag och skriver och skriver. Vad annars ska jag göra?! Väntar även på att Malin Berg ska ta sig i kragen och höra av sig så vi kan gå ut och gå. Jag är ju redo med kläder och allting. Iofs så sitter jag ju inte och rullar tummarna direkt. Jag känner ändå att det snart börjar leda till någonting bra. Man vill ju egentligen bara börja på analysen, och få allt det här metod/material/avgränsningar-tjafset over with, men det går ju hyffsat fort att knåpa ihop det måste jag säga! Kommer nog bli bra i slutändan i alla fall, det tvivlar jag inte alls på.

Idag är det tydligen väldigt varmt ute sa pappa, men det är liksom mulet ute.. Eller som soldis. Det svajar i trädtopparna, så inte vindstilla alltså. Så typiskt, jag är så trött på detta eviga blåsandet. Varför håller det på och blåser så här? Jag blir lite småirriterad alltså! Ikväll ska jag testa hur mitt hår blir om jag rullar upp det på mina skumgummirullar. Vet ju hur det blir när jag haft långt hår, så målet är lite som sångaren i Those Dancing Days. Awesome, vilket rufs det kommer bli hahaha!

Nehej, om man skulle ta tag och knåpa ner lite fler ord på uppsatsen.

Det är för övrigt kass på TV, vad har hänt med världen? Plus att det är reklam var tionde minut. Vad sjutton? Varför är det så himla mycket reklam?

Jag vill även be om ursäkt till mina kära vänner i Linköping. Jag har märkt själv att jag har varit lite vrång på sista tiden, lättirriterad och så där. Det är inte riktat mot er, absolut inte! Ni är inget annat än jättesnälla. Jag har bara känt mig fruktansvärt trött och superstressad över allt, alla beslut som måste tas och tänkas på. Det har varit jobbigt bara, och jag har varit irriterad på mig själv bara. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt till er om ni har tyckt att jag varit lite smågrinig. Som sagt, inte alls riktat mot er! :)

Nu ska jag stänga av datorn och äta lite glass.''

Nu har jag gett upp för den här gången. Förhoppningsvis gett upp för sista gången. Dock känner jag mig inte alls som jag gjorde igår kväll när jag kom hem. Då var det panikångest och gråt. Men nu har jag en relativt lugn känsla inombords. Vet inte om det är snacket med Lina som lugnade ner mig, eller om det faktiskt är så att jag innerst inne vet att det inte är en stor fet FAILURE om jag nu skulle missa den här, eftersom jag fortfarande står inför x antal alternativ. Nå väl. Först och främst ska jag slå ner den här suckern till tenta imorgon, nu jäklar! Jag har en rulle center, jag har en drickyoghurt, jag har LOKA, jag har en fusklapp med två gamla tentor på plus en hel massa annat och jag har redan skrivkramp i handen. Känns som att jag inte kan bli mer redo än vad jag faktiskt är!

Dags att alltså göra lite andra saker. Jag ska ta och packa inför imorgon så att allt det är gjort. Jag ska städa av lite och sen ska jag bara ta kväll. Kommer somna tidigt ikväll, imorgon är det ju tidig morgon återigen. På tisdag får jag unna mig en liten sovmorgon, en liten i alla fall. Kanske inte ska ha klockan på 7 utan.. 8 kanske.

Nu kommer det till problemet packning bara. Jag har så svårt för att veta vad jag ska ha med mig. Jag ska ju bara hem, men ändå kommer man ju göra saker som kräver lite mer ordentliga kläder än bara softa liksom. Hmm. Nå väl, det löser sig!

Hoppas alla har haft en bra helg, oavsett vad ni har haft för er! Jag själv ser fram emot helger innehållandes inget tentaplugg för en tid framöver! Så skönt!

Idag har jag försökt att insupa den bra känsla jag fick igår, det kanske kan hjälpa mig motverka den enorma ångest jag känner inför imorgon. Jag hoppas det i alla fall.

Kom ner till Linköping idag, stannar över helgen, åker hem på måndag igen efter tentan. Jag ska kötta tentaplugg nu i tre dagar, samt äta riktigt god trerättersmiddag hos Emeli på lördag kväll! Mums! Idag blev det McDonald's, inte alls speciellt bra, men det finns liksom ingen ork efter begravning och köra i två timmar ner hit där halva vägen var under ombyggnad. Suck!

Mitt huvud exploderar snart! Jag har säkert sökt 1000 sommarjobb, men har ännu fler som jag hittat nu, som jag ska söka. Jag har en tenta som jag inom mig känner att jag måste klara för att inte hoppa över till fil.kand istället. Jag har en uppsats som inte skriver sig själv, som jag känner hänger över mig något så otroligt mycket. Nu ska jag kötta den nästa vecka i Kolsva, där är det lugn och ro och jag kan förhoppningsvis sitta ute om det blir en fin vecka! Procrastination on a higher level so to speak! :)

Jag kan se mig själv - KABOOOM! Jaha, där försvann huvudet! Suck, varför ska det vara så här?! Jag lägger alldeles för mycket press på mig själv, enbart för att inte göra någon annan besviken på mig. Inte för att jag själv ska bli besviken, utan för att jag är rädd för vad andra ska tycka och känna! SÅ SKA MAN INTE KÄNNA!!! Jag är ju min egen, ingen annans, det är mitt liv, det är min framtid, det är mina val! Varför tänker jag hela tiden på att inte göra andra besvikna på mig för?! Dum tanke, dum dum dum! Men jag tror det grundar sig i tentastress, för det är mest den här veckan jag har känt så. Efter måndag så blir det nog mycket bättre! Då kan jag slappna av på ett annat vid när jag bara har en sak att tänka på! Det är nog så, imorgon när jag väl fått plugga hela dagen kommer jag garanterat vara mycket lugnare! Dagen har bara vart väldigt påfrestande tror jag!

1. Sommar

2. Kärlek

3. Harmoni inombords

4. Obegränsad ekonomi

5. Tusen par solglasögon

6. En garanterad plats på SU

7. En resa till solen

8. En sommar i NYC

9. Ett lägenhet i Stockholm

10. En kebab från Köping...

... eller vänta nu! Den där sista punkten inträffar ju faktiskt om mindre än 30 min. Se där, livet ler faktiskt mot en ibland hahah!

Imorgon är det begravning och sen bär det av ner till Linköping igen. Förmodligen John Doe imorgon kväll, Those Dancing Days. Det är alltid trevligt att göra någonting så där, även om jag inte ska förtära någon alkoholhaltig dryck. Det är ju för tusan tenta på måndag, så hey ho, lets go! Vi kör på alkohol på påskafton istället, gör Västerås osäkert helt enkelt höhö!

Nehej, nu är det visst dags för kebab, mums mums!

Outfit är klar, typ. Det är inget jag har probat än, men i mitt huvud ser det bra ut. Eftersom vi ska ut och dansa ikväll så ska jag ha låga skor. Det är bara med Stina man har höga skor haha! Då är det obligatoriskt säger hon..

Så där ligger mitt största problem, och just nu står det och väger mellan svarta tygskor eller mina converse. Vi får se vad det blir senare.

Nu ska jag sätta lite fart här, så jag kan få börja göra mig i ordning! Det är så himla roligt, jag älskar att fixa mig inför utgång. Då får man alltid lägga lite extra, till skillnad från skolan! Idag blir det nog röda läppar, älskar det! Bilder kommer senare!

Vinden viner ute, det är storm i Linköping. Träd ligger huller om buller i skogen och över cykelbanor. Jag valde dock ändå att ta mig ut i Vallaskogen för att inspektera rundan som jag hört ska vara bra. Det var fortfarande lite kladdigt på vissa ställen, men överlag väldigt torrt och fint. Det är så skönt att gå i skogen tycker jag, man filosoferar lite. Eller jag filosoferar inte, jag målar upp skräckscenarion i mitt huvud och måste hela tiden gå och kika över axeln. Lyssnade i och för sig på en P3 dokumentär samtidigt om Sjukhusspionen, så kan ha vart därför min fantasi än en gång löpte amok. Den har gjort det väldigt mycket på senaste tiden, det är förmodligen för att jag lider av stress + tristess!

När jag kom hem tränade jag lite med gummibanden och nu ska jag duscha och sen lägga mig med nya iFORM som jag fick i brevlådan idag. Mycket roligt måste jag säga. Det är sånt där som gör vissa dagar lite bättre än andra, rolig post!

Imorgon blir det tidig morgonpromenad, stan med Emeli, plugg hela eftermiddagen, ev. träning, sen F.E.S.T! Det kommer bli naaaaajs! DansaDansa!

I've always wondered what happens when we die. I don't believe in God, I don't really believe in anything anymore, but I do believe that we will end up somewhere when we pass away, somewhere were we felt safe, happy or secure. Maybe all three of them. I don't really know. I just hope and believe that grandpa ended up somewhere that he felt happy, secure, safe and loved. Maybe on the football field. Maybe at a betting lounge.. Maybe close to grandma!

I know, in my heart, that I'll meet him again. We will play football, we will laugh and he will be the best grandpa ever, like he was when he was alive and kickin'! Always the overprotective one, which could be somewhat annoying, but we always knew it was because he didn't want us to get hurt, and that we were the most precious things he had! He was a rock, my grandpa, a joker, someone who always had a smile to offer, a hand so big that you felt no one could ever steal you away. I've always admired him, for everything he was, for everything he passed on to us, to me. I miss him, but I've been missing him for almost a year now. But I don't remember him with tears, I remember him with a smile. A smile so great that it fills you up from your toes all the way to the top of your head. And then you get calm, because you know he wanted you to remember him that way. Are you smiling now? I hope you are. Even if tears run down your cheeks, I hope you smile. Because the smile gives him the recognition that he deserved and we all know that he is happy now, where ever he might be!