Min uppsats är inskickad, så nu är det bara att vänta på domen. Jag hoppas ju för hans och min skull att han fixar det innan han tar semester, för det är ju min framtid, inte hans! Dock tvivlar jag på att lärare tänker på det viset, det tycker jag mig ha upptäckt både en och två gånger under min tid på LiU. Tidigare var det så lärare resonerade i alla fall. "Det är inte min framtid, jag har redan en klar utbildning... Tänk på det nästa gång du bara får VG+ på samhällsprovet Ida!"... Jag hoppas ju att han godkänner mina revideringar, annars blir jag lite lätt trött!

Nehej, imorgon blir det till att packa upp de två resväskor med kläder och sedan blir det att ta det lite lugnt resten av dagen. Inga tunga lyft blir det åtminstone inte! Dock väntar lite ogräsrens i häcken, tänkte ta tag i det innan pappa får ta till tjat-tonen! :)

Jag hade i alla fall inte hål i tänderna, och sedan fick jag pröjsa 500 pistoler för en 10 minuters undersökning! Underbart!

Trots att det officiellt är sommar imorgon och känslan av fullständig lycka borde infinna sig, så gör den inte riktigt det. Jag tittade på gamla bilder från hösten 2008, vilka minnen man får. Minnen man kommer skratta åt, minnen man kommer skämmas över, minnen man kommer ha med sig för resten av livet! Det är fan slut snart. Om 1½ vecka är det över. No more Linköpings Universitet. No more Linköping. Alltså, jag kommer ju så klart att hälsa på, har ju fortfarande vänner här nere som behöver lite Ida då och då, det kan man inte få för mycket av! :) Men jag kommer inte att bo här. Gud vet var jag kommer bo... Kanske i min systers garderob om jag har otur!

Det har varit häftiga år, tuffa år, roliga år, livsförändrade år! Men, ett som är säkert, det har varit tre år som jag kommer ta med mig och förvalta väldigt väl. För om det inte hade varit för de här tre åren, hade jag förmodligen suttit på Svenska Akademien nu, bland dammiga gamla dikter av Bellman och en Peter Englund vaggandes i kontoret bredvid. Istället fick jag träffa personer som kom att förändra mitt liv, och då bara till det bättre. Personer har kommit och gått ur mitt liv under de här åren, men lika glad är jag för det, eftersom allting har varit en upplevelse i sig. Snart får jag lägga ner pennan, snart är boken om Linköping slut. I epilogen finns det fortfarande tomrum att fylla och jag hoppas att jag de resterande dagarna som återstår kommer att få fylla dem med underbara minnen!

Nej, dags att ta och göra lite kaffe, sen fortsätta! Gott när man faktiskt kan brygga kaffe, och inte behöva ta snabbkaffe. Jag borde fixa en ny header faktiskt. Jag har ju kort hår nu ju!

[ida]

Nu är lilla Tindras kamp över. Det tär i mig, jag kan omöjligt förstå hur hennes föräldrar känner sig, eftersom jag aldrig upplevt det själv och förhoppningsvis aldrig kommer behöva uppleva det. Det är hemskt att läsa om det, och det är hemskt att bli påmind om att jag faktiskt har en mormor som fick begrava sitt barn. Jag har en mamma som fick säga hej då till sin syster alldeles för tidigt och jag har två kusiner som inte får dela sina liv och erfarenheter tillsammans med henne längre. Jag vill aldrig vara med om det, jag vill heller aldrig att någon ska behöva vara med om det.

Därför är det viktigt att alla ni där ute som läser detta går in och registrerar er på Donationsregistret om ni inte redan har gjort det. Jag är registrerad sedan länge, för jag är av den åsikten att om jag inte längre har någon typ av uppgift här längre, så finns det fortfarande de som har det och kan behöva mitt hjärta, mina lungor, min lever eller en njure. Jag vill inte att min kropp och mina organ ska gå till spillo när det finns barn och vuxna där ute vars liv hänger på en skör tråd.

Debatten om donationer av organ är stor nu, eftersom det allt som oftast glöms bort på sjukhus runt om i landet att kollas upp om patienten är donator eller inte. Det kan vara en perfekt matching på något organ till en person som väntar, och så missar man det. Någonting måste göras för att detta ska bli en standardrutin på våra sjukhus runt om i Sverige. Just nu är 1,5 miljon svenskar registrerade på Donationsregistret. Det räcker inte. Inte på långa vägar.

Om ni är tveksamma tycker jag att ni ska gå in och läsa om Tindras kamp mot klockan, och om hur hennes familj har hanterat detta. Det kan ni göra här! Om ni efteråt känner er tveksamma till donationer, får det stå för er. För mig är det en självklarhet, när jag inte längre behöver mina organ, så finns det dem där ute som kommer att behöva dem bättre.

Min påskpresent var en Peace & Love-biljett till mig själv och sen köpte jag även en till syster. Den ska hon dock betala själv, vad trodde ni? Men det kändes som en fin present till oss själva, så nu är det bokat och klart! Borlänge 2011, what a weekend!

Nu ska vi snart äta påskmiddag tillsammans med mormor och farmor. Det ska bli riktigt gott, rödvin, parmalindan kyckling, etc. Det vattnas i munnen på mig! Jag sitter som vanligt i soffan, Emma och mamma skriker i köket medan pappa diskar. En helt vanlig kväll med gäster hos familjen Arvidsson. Det ska ni veta! Jag har dragit det smartaste strået - att hålla mig borta från köket!

Hoppas ni har en trevlig påsk!

Jag har äntligen fått ner både Black Swan och The King's Speech, så dem ska jag visa för päronen ikväll och imorgon. Då Stina har gått och dragit på sig feber, får det bli hemmakväll med mys i soffan. Det gör mig ingenting alls, det här skriveriet och brist på skriveri tar knäcken på mig. Tröttare än tröttast. Men idag blev det en liten sovmorgon i alla fall, sen lång frukost tillsammans med familjen. Det är trevligt måste jag säga. Man ska ta vara på de man har!

Oh jag och mamma filar ordentligt på menyn, det ska bli riktigt roligt att få laga ihop en trerätters till mina fina tjejer. Så med mammas mastodontstora receptböcker ska jag fila på en riktigt god huvudrätt. Hon har ju tusen idéer, så det kommer nog bli roligt! Hon har även bestämt att jag i sommar ska gå laga mat-kurs hos henne, så jag kan lära mig ett och annat.

Igår testade jag att rulla upp mitt hår på mina skumgummirullar. Det blev så där. Jag tror jag håller mig till locktång/plattång faktiskt. Jag såg hysterisk ut! :) Idag är det inte heller så värst vidare jättesnyggt, så det har fått bli ett hårband i.

Nu ska jag nog sätta fart med dagen. Vi ska till farmor på tidig middag om ett par timmar. Jag vill i alla fall få lite gjort innan dess!

Själv sitter jag och skriver och skriver. Vad annars ska jag göra?! Väntar även på att Malin Berg ska ta sig i kragen och höra av sig så vi kan gå ut och gå. Jag är ju redo med kläder och allting. Iofs så sitter jag ju inte och rullar tummarna direkt. Jag känner ändå att det snart börjar leda till någonting bra. Man vill ju egentligen bara börja på analysen, och få allt det här metod/material/avgränsningar-tjafset over with, men det går ju hyffsat fort att knåpa ihop det måste jag säga! Kommer nog bli bra i slutändan i alla fall, det tvivlar jag inte alls på.

Idag är det tydligen väldigt varmt ute sa pappa, men det är liksom mulet ute.. Eller som soldis. Det svajar i trädtopparna, så inte vindstilla alltså. Så typiskt, jag är så trött på detta eviga blåsandet. Varför håller det på och blåser så här? Jag blir lite småirriterad alltså! Ikväll ska jag testa hur mitt hår blir om jag rullar upp det på mina skumgummirullar. Vet ju hur det blir när jag haft långt hår, så målet är lite som sångaren i Those Dancing Days. Awesome, vilket rufs det kommer bli hahaha!

Nehej, om man skulle ta tag och knåpa ner lite fler ord på uppsatsen.

Det är för övrigt kass på TV, vad har hänt med världen? Plus att det är reklam var tionde minut. Vad sjutton? Varför är det så himla mycket reklam?

Jag vill även be om ursäkt till mina kära vänner i Linköping. Jag har märkt själv att jag har varit lite vrång på sista tiden, lättirriterad och så där. Det är inte riktat mot er, absolut inte! Ni är inget annat än jättesnälla. Jag har bara känt mig fruktansvärt trött och superstressad över allt, alla beslut som måste tas och tänkas på. Det har varit jobbigt bara, och jag har varit irriterad på mig själv bara. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt till er om ni har tyckt att jag varit lite smågrinig. Som sagt, inte alls riktat mot er! :)

Nu ska jag stänga av datorn och äta lite glass.''

Nu har jag gett upp för den här gången. Förhoppningsvis gett upp för sista gången. Dock känner jag mig inte alls som jag gjorde igår kväll när jag kom hem. Då var det panikångest och gråt. Men nu har jag en relativt lugn känsla inombords. Vet inte om det är snacket med Lina som lugnade ner mig, eller om det faktiskt är så att jag innerst inne vet att det inte är en stor fet FAILURE om jag nu skulle missa den här, eftersom jag fortfarande står inför x antal alternativ. Nå väl. Först och främst ska jag slå ner den här suckern till tenta imorgon, nu jäklar! Jag har en rulle center, jag har en drickyoghurt, jag har LOKA, jag har en fusklapp med två gamla tentor på plus en hel massa annat och jag har redan skrivkramp i handen. Känns som att jag inte kan bli mer redo än vad jag faktiskt är!

Dags att alltså göra lite andra saker. Jag ska ta och packa inför imorgon så att allt det är gjort. Jag ska städa av lite och sen ska jag bara ta kväll. Kommer somna tidigt ikväll, imorgon är det ju tidig morgon återigen. På tisdag får jag unna mig en liten sovmorgon, en liten i alla fall. Kanske inte ska ha klockan på 7 utan.. 8 kanske.

Nu kommer det till problemet packning bara. Jag har så svårt för att veta vad jag ska ha med mig. Jag ska ju bara hem, men ändå kommer man ju göra saker som kräver lite mer ordentliga kläder än bara softa liksom. Hmm. Nå väl, det löser sig!

Hoppas alla har haft en bra helg, oavsett vad ni har haft för er! Jag själv ser fram emot helger innehållandes inget tentaplugg för en tid framöver! Så skönt!

Idag har jag försökt att insupa den bra känsla jag fick igår, det kanske kan hjälpa mig motverka den enorma ångest jag känner inför imorgon. Jag hoppas det i alla fall.

1. Sommar

2. Kärlek

3. Harmoni inombords

4. Obegränsad ekonomi

5. Tusen par solglasögon

6. En garanterad plats på SU

7. En resa till solen

8. En sommar i NYC

9. Ett lägenhet i Stockholm

10. En kebab från Köping...

... eller vänta nu! Den där sista punkten inträffar ju faktiskt om mindre än 30 min. Se där, livet ler faktiskt mot en ibland hahah!

Imorgon är det begravning och sen bär det av ner till Linköping igen. Förmodligen John Doe imorgon kväll, Those Dancing Days. Det är alltid trevligt att göra någonting så där, även om jag inte ska förtära någon alkoholhaltig dryck. Det är ju för tusan tenta på måndag, så hey ho, lets go! Vi kör på alkohol på påskafton istället, gör Västerås osäkert helt enkelt höhö!

Nehej, nu är det visst dags för kebab, mums mums!

Outfit är klar, typ. Det är inget jag har probat än, men i mitt huvud ser det bra ut. Eftersom vi ska ut och dansa ikväll så ska jag ha låga skor. Det är bara med Stina man har höga skor haha! Då är det obligatoriskt säger hon..

Så där ligger mitt största problem, och just nu står det och väger mellan svarta tygskor eller mina converse. Vi får se vad det blir senare.

Nu ska jag sätta lite fart här, så jag kan få börja göra mig i ordning! Det är så himla roligt, jag älskar att fixa mig inför utgång. Då får man alltid lägga lite extra, till skillnad från skolan! Idag blir det nog röda läppar, älskar det! Bilder kommer senare!